OM BJÖRNEN OCH SINNESRO

Det sympatiska nervsystemet:

Vi lever i en tid i vilken vi dagligen möts av turbulenta nyheter gällande vår omvärld. Nyheter som når oss varje sekund om vi har notiserna på och öronen spetsade. Och samtidigt som nyheterna får fäste i våra stenåldershjärnor sker saker i våra egna liv. Föräldrar dör, vänner drabbas av cancer, vi förlorar jobbet, drar på oss skador och ekonomin går ner och upp.

Om vi låter allt detta yttre tryck få fäste aktiveras ständigt det sympatiska nervsystemet, vilket reagerar på fara, stress och vid krävande situationer; som när trafikljuset hastigt slår om till rött eller när en björn springer rakt emot oss. I binjurarna utsöndras då stresshormoner som skickas till hjärta, blodkärl och lungor, vilka alla vidgas och syresätts extra för att arbeta effektivare. Hjärtat pumpar hårt, muskulatur spänns, pupillerna vidgas och vi fattar kvickt ett beslut om vi ska försvara oss mot björnen eller försöka springa ifrån den. Detta beslut fattar vi om och om igen vid varje känsla av stress, oro, panik och ångest. Och ju mer vi fyller oss med de känslorna desto starkare grepp får björnens käftar om våra kroppar och sinnen. Till vilken nytta då?

Jag tycker den säger det så bra, Sinnesrobönen, som skrevs för snart 100 år sedan: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. När det gäller omvärlden är det så lite jag kan förändra, men gällande mitt inre kan jag förändra allt. Det är upp till mig att bli vän med björnen - för den vill mig ju bara väl. Omvärlden behöver inte människor som går igång på allt som sägs, skrivs, utförs. Omvärlden behöver människor som står med båda fötterna djupt rotade i jorden och ser till mer än sina egna behov.

Sinnesro. Acceptans. Mod. Förstånd.

Tämj björnen vid din sida och allt känns mer hanterbart.