PENSELDRAG OCH TRANLÅT

Om pappasorgen:

Jag slipar och oljar in kökspallen ute i den fantastiska vårsolen. Högt ovanför flyger tranorna och sjunger sin vårlåt. Mina tankar går till pappa, som de alltid gör när jag ”hantverkar” eller hör tranor. Under hela min uppväxt berättade han om olika fåglar: vad de hette, vad de åt, hur de lät och så visslade han deras läte. Och varje helg var han alltid igång med något: slipade, målade, snickrade, planterade, klippte ner och byggde upp. Lugnt, metodiskt och alltid med bra resultat. Jag märker att jag själv gör på samma sätt med pallen, drar penseldragen lugnt och metodiskt, vänder och vrider på den för att låta solljuset belysa de ställen jag missat. Som om mina händer var hans och mina andetag de han hade. Så är pallen inoljad och tranornas läte försvinner. Och kvar i mig finns ett lugn och en tacksamhet för allt han lärt och gett. Kunskap som aldrig försvinner, som jag gett vidare till mina barn. Kärlek som ständigt är närvarande, som även finns i dem. Ett litet frö av honom kommer alltid finnas kvar och jag vattnar det med vördnad och kärlek.