KÄRLEK ÄR LIV

Om sorgen efter en älskad pappa:

Idag läste jag in ljudboken ”Det sitter en elefant på min rygg - en liten bok om sorg”; den bok jag skrev för att bearbeta sorgen efter min pappa (du hittar den här). Nio år har gått sedan han dog, och trots det känner jag hur min röst darrar till när jag läser vissa områden i boken. De starka känslor jag kände då blir påtagliga igen. Jag minns smärtan, känslan av total tyngd i kroppen, total saknad, att livet knappt är värt att leva när döden gör så ont.

Och samtidigt som tårarna stiger känner jag en sådan oerhörd tacksamhet. Tänk att jag hade en pappa som bar runt på mig. Som såg mig, stöttade mig och älskade mig till fullo. Och som jag älskade tillbaka. Och älskar än.

För det är ju så; har vi någon gång älskat någon till fullo tar inte den kärleken slut. Den stannar kvar. Och då pappa hade dött kändes den kärleken så meningslös, för mottagaren var ju borta. Vem skulle jag ge min pappakärlek till när pappa var borta? Men, som min kloka, fina och allra bästa elefant sa: ”Det finaste du kan ge en annan varelse är din kärlek. Det är den finaste, vackraste och modigaste gåvan i hela universum. Att våga älska och älska i alla lägen är stort. Det finns inget större, inte heller något viktigare. Kärlek är aldrig förgäves. Kärlek är liv.”

Så våga älska. Även om du blottar dig. Även om du förlorar. Även om du förändras. Även om döden väntar runt hörnet. För kärlek är aldrig förgäves, utan ett sätt att leva. Kärlek är liv.