LIVETS FÖRÄNDERLIGHET

Om att vara mamma:

2002 blev jag och Andreas föräldrar för första gången. Några dagar efter förlossningen stod jag nere i tvättstugan och hängde tvätt. Först hängde jag Andreas stora strumpor, sedan mina mindre och sedan de allra minsta strumporna. Jag tog ett steg tillbaka, betraktade allas strumpor som hängde på rad och ögonen svämmade över av tårar. Tänk att min och Andreas kroppar smält samman till en och bildat en ny kropp! Och att den nye kroppen var alldeles fulländad, med tio fingrar, tio tår och ett hjärta som slog så varmt och frenetiskt.

2005 blev vi föräldrar till ännu en son. När jag känt honom i någon timme insåg jag att han var en helt annan kille. Lika varm och kärleksfull som sin bror, men med ett helt annat sinne. Jag lekte med tanken om att få bli mamma till många, bara för att få se hur alla skulle bli; hur många olika former av individer hade jag och maken kunnat smälta samman till innan naturen fått slut på idéer?

Det stannade dock vid de sönerna – två barn kändes full tillräckligt när vardagen körde igång. Nu, 20 år senare, har äldste sonen nyss flyttat hemifrån, till en jättefin tjej som tagit plats i mitt hjärta. Och den yngste har fullt upp med sitt.

Livet är under ständig förändring, en familj likaså. Människor föds och dör, kommer och går, frigör sig och bildar egna hem. Familjen är som ett dynamiskt pulserande organ, som vidgas och dras samman, vidgas och dras samman igen.

Jag är modigare idag än innan jag blev mamma. Starkare. Tryggare. Lugnare. Egenskaper som kommit med moderskapet. Hur ska lejoninnan annars kunna skydda sina ungar? Nu släpper jag den ene lejonungen fri och fyller honom samtidigt med orden: Mitt hem är alltid ditt hem och mitt hjärta är alltid ditt hjärta. Lycka till, du vackra människa.